Hejsan! De här senaste två dagarna har det hänt ganska så mycket, jag hade ingen tid att skriva igår så det får bli ett långt inlägg idag istället. Jag tänker börja med att berätta att jag läste klart Zoe Suggs (Zoellas) bok Girl online igår, och jag älskade den. Jag kunde relatera så mycket till huvudpersonen och kände mig väldigt trygg när jag läste boken, den handlar som sagt om en tjej som lider av ångest och börjar få panikattacker, men det är också en väldigt fin kärlekshistoria och jag älskar verkligen kärlekshistorier haha.   Jag var först osäker på om jag alls skulle läsa boken, jag hittade den på ett bibliotek och bestämde mig för att låna den, men jag hade inte tänkt att jag skulle börja läsa den på ett tag, det brukar nämligen ta ganska länge för mig att börja läsa en bok - när jag väl har börjat är det inga problem, jag läser ut böcker ganska fort, men att få en början är inte det lättaste ;). Nåja jag bestämde mig för att läsa ett kapitel, det blev ett till, och ett till och ännu ett. Jag var fast direkt. Jag har älskat boken från första meningen ända in till slutet, den blir liksom aldrig tråkig och huvudpersonerna är helt underbara. Jag kunde som sagt relatera mycket till huvudpersonen eftersom jag själv lider av ångest och panikattacker och det gjorde nog boken mycket mer intressant också. Nej men jag tyckte väldigt mycket om boken - den är inte den bästa boken jag läst, men den var väldigt bra.. Skulle absolut rekommendera den! Sedan fick jag reda på att det finns en del två också, så den måste jag läsa så fort jag får tag i den!

Så nu lämnar vi boken för att gå in på lite allvarligare ämnen. Igår kväll skulle jag se en film på bio, jg hade en biobiljett som behövde användas senast igår så jag var så illa tvungen att gå och se en film - ta mig inte fel, jag älskar filmer mer än något annat och biografen är ett av mina favoritställen på jorden - när man är där med någon annan. Jag hittade en film som jag ville se och bokade en plats åt mig, men ingen av mina vänner hade tid att komma med och kolla igår så jag fick gå själv. Jag lider av socialångest, generaliserat ångestsyndrom och panikångest, och du kan kanske föreställa dig hur det är att åka själv på bio en kväll. Om du inte har erfarenheter av ångest och inte kan föreställa dig det så ska jag bara säga att det är ett helvete. Det är ett helvete att inte kunna gå och se en film på bio utan att vara rädd för de blickar som man vet människor kommer ge en när de inser att man är där själv, man inbillar sig alla tankar de tänker, man är livrädd för att få en panikattack - jag lider dessutom av klaustrofobi så det gör ju inte saken lättare att sitta instäng i ett mörkt rum helt själv.. Ja men åtminstone kom jag fram till att jag ska åka och se på den där filmen, jag måste utmana mig själv - för om man inte gör det så kommer ångesten inte försvinna heller. Så jag gick för att se filmen, och det fanns inte en levande själ där. Oj tur för dig, vad skönt! kanske du tänker, men haha nej. Ifall det skulle varit så att det skulle ha varit typ 7 andra personer där som jag inte känner eller har sett förr, isåfall skulle det ha varit bra för mig. Men nu kändes det bara som om jag störde personalen jättemycket bara för att jag kom för att kolla en film, eftersom jag var den ända som var där. Jag vet inte om det skulle ha varit värre med folk som känner igen mig där eller inte, det är svårt att avgöra, men kul var det åtminstone inte. Jag var livrädd för att typ sätta popcorn i halsen eller för att behöva gå på toaletten - för då skulle jag ju bara störa personalen. Alltså förstår du hur sjukt det är? Jag tror hela tiden att jag besvärar människor bara genom att liksom vara där. Och om ni tycker att det här verkar dåligt, att inte kunna gå på bio själv, ja visst det är det men det har varit 10 gånger värre. 

Jag har inte lika "farlig" ångest som jag hade för ett halvt år sedan, och det betyder också att jag inte har fått lika många panikattacker, men idag fick jag en. Jag satt på religionslektionen och läraren nämner bara sådär i förbifarten "ångest" och jag snappade ju liksom till mig det, började direkt tänka att alla stirrar på mig, att jag har på mig helt fel kläder, att jag inte får röra på mig för att dra till mig uppmärkssamhet - ja alltså allt möjligt. Sen blev jag rädd och tänkte "vad fan skulle jag göra om jag fick en panikattack nu?" och så blev jag rädd för att få en, och det är precis så de uppstår.. Man är rädd för att en ska komma och börjar sitta och tänka på det, då uppstår de. Så ja, jag fick väldigt svårt att andas, började må lite illa - tänkte nästan säga till läraren att jag behöver gå på toaletten men tror du jag skulle våga ställa mig upp och säga det till min lärare framför alla? nejnej. Så jag satt kvar och kände paniken krypa längs min kropp. Som tur är har jag blivit ganska bra på att lugna ner mig själv, jag läste någonstans att när man får en panikattack ska man räkna upp 5 saker man kan se, 4 saker man kan känna, 3 saker man kan höra, 2 saker man kan känna lukten av och den sista saken minns jag tyvärr inte ;) men jag brukar fokusera på de jag kommer ihåg och liksom försöka tänka på annat, för det brukar lugna ner mig lite grann i allafall. Så det blev lite bättre och efter några minuter hade det gått över.. Senare på en annan lektion bad läraren mig och en vän att gå och hjälpa andra i klassen eftersom vi blev klara med vår uppgift så snabbt och typ alla behövde hjälp, då var det nära att jag skulle fått panik igen - för jag känner typ ingen i den klassen, men vi kom fram till en lösning så jag slapp göra det, tack och lov. Nu märker jag att klockan är ganska mycket så jag borde antagligen sluta här nu. 

Hej än så länge!